Jag lovade mig själv att skriva något på svenska åtminstone en gång i veckan, så jag tänker börja med ett av de teman jag är mest bekant med!
Enligt mina upplevelser består ens kunskap om ett språk av flera viktiga men osjälvständiga delar, som var för sig måste jobbas på. Jag tror att den del som avgörens övergripande förmåga är ordförråd. Men ingen tycker om ordlistor, så de gör jag inte längre (fastän jag hade framgång med dem på engelska). Istället väljer jag att lära mig ord genom att se dem flera gånger. Efter att jag läst och slagit upp ett nytt ord så skjuterjag undan det och lägger märke till det endast när jag ser eller hör det igen. Om jag glömt betydelsen så upprepar jag samma steg.
Grammatik anses ofta som ett problem, särskilt om (/när) jag lär mig språk liknande polska. Men det kallar jag snarare för att vänja hjärnan vid språkets struktur. Och vad gör man för att vänja sig vid något? Man gör det om och om igen. Efter att ha fått en generell översikt av hur språket funkar oroar jag mig inte för grammatik, utan letar efter en massa exempel inom texter jag läser, podcaster jag lyssnar på eller konversationer jag har. Ibland upptäcker jag även nya regler (eller hellre mönster) som textböckerna inte lär ut!
Men om man vill lära sig att tala så måste man förstås öva på att tala. Det finns många debatter om när man bör börja prata, och mitt svar är “så småningom”. Jag menar att i början finns det många olika sätt att träna på att tala, t ex i en klass, med en konversationpartner, att läsa högt eller (min favorit) prata med sig själv. Syftet är att (1) vänja munnen vid språkets ljud och (2) befästa språkets mönster och ordförråd i hjärnan. För mig finns det inget tryck att hålla en konversation så snart som möjligt, utan möjligheter för språket att fastna. Men när man har nått en så kallad kritisk punkt, där man kan prata självsäkert om enkla teman och förstå vad som sägs tillbaka, måste man börja prata så mycket som möjligt – t o m förbjuda sig själv att använda ett annat språk med vem som helst som talar detta språk.
Hur man lär sig språk beror oftast på ens personlighet och intressen, men genom att lära mig (ganska) flytande tyska har jag upptäckt mitt eget bästa sätt. Tack för att duläste mitt inlägg och lycka till!
**This was the first in a series of articles in Swedish for practice purposes. It was shorter than I’d hoped because of italki’s word limit. More on the same topic later. Credits to Henrik for picking out my careless mistakes!**
